1 vecka
Kategori: Australia
I går smälte Annika mitt hjärta en aning. Kom tillbaka till huset vid halvsju och när jag gick upp för trappan så såg jag henne genom de stora glasdörrarna och hon såg mig varpå hon ropar "ammemi". Det är lite charmerande faktiskt att hon inte kan säga Anneli, så olika är ju inte våra namn.
Berättar sedan för Liana att jag köpt en present och det snappar Annika upp på direkten och säger då "present for me ammemi? Wow, a present, wow". Önskade då att presenten var till henne eftersom hon sa det på ett sådant ödmjukt sätt men hon fick kika på den (och ärligt talat så var det nog tillräckligt för att hon skulle vara nöjd) men Liana avledde hennes uppmärksamhet med en annan "present" - passionfruktsyoghurt. Sen följde Annika med mig in på mitt rum och frågade hur min dag varit. Civiliserat gjort av en 2 åring må jag säga. Sen ville hon sitta och läsa böcker med mig och absolut inte gå till sängs. Klassiker.
