produktiv
Nu jävlar är jag i gång. Har skrivit ihop nästan 1400 ord på min ToK uppsats (max är 1600). I kväll skickar jag in first draft och så får jag se hur många av de ord som jag skrapat ihop blir kvar. Har en känsla av att jag är helt ute och cyklar när det kommer till mina argument.
Nästa vecka är det universitetsdag för oss treor. Jag tänker besöka polisutbildningen. Sen vet jag inte vad jag tänker lyssna mer på. Kanske jurisprogrammet eftersom de hör lite tillsammans. Tänke ju ta några strökurser inom juridiken för att kunna ha de som merit när jag söker till polis. På torsdag ska vi till stina och anders för att fira Ville i efterskott plus att vi ska äta middag hos dem. Efter det ska jag till spencer för att snacka lite med henne. Var jävligt länge sedan vi hade en pratstund nu när ja inte hänger på stallet längre.
På fredag ska jag, magda o antonia ut på corona - igen. Men det kommer nog bli fettbra. Väldigt peppad på det!
Vi stod tillsammans vid ett vägskäl men vi valde två olika vägar
Alla åldras med åren, även lilla lilla midde
who run the world?
Har pratat lite smått om att boka in en resa till något varmt ställe efter den 18 maj (då jag har skrivit klart mitt sista prov). Jag och moa ska ha en födelsedagsfest tillsammans först men sen drar jag nog utomlands några dagar. Dels för att komma bort och sedan för att skaffa lite färg inför bal och student. Gillar i och för sig inte värme och att sola men ska man vara fin får man lida pin.
Gråter lite
"Vi är nog jävligt dryga"
Var och firade priscillas första besök på krogen i går. Vi firade henne med lite gott fika i hennes lokal innan vi alla drog till corona. Väl på corona splittrades gänget rätt snabbt men jag höll mig tätt efter fina moo.
Kortfattat sagt, allt var bra fram till klockan tolv sen försvann lite av den goda stämningen och jag och moa var jävligt sura resten av kvällen. Men i sådana situation är jag väldigt glad att jag är med moa, för vi blir lika sura och lika negativa ;)
Missade bussen för att vi inte kunde ta oss ut för det var en jävligt lång kö så jag och moa fick gå hem till lägenheten. Där fick moa slagga hos mig eftersom vi inte kunde få tag på någon taxi som kunde skjutsa henne till ersboda.
I´ll sing it one last time for you
Överlevde öppet hus på midgård. Spelade något typ av spel där man skulle vara olika länder och byta saker mellan varandra (såg inte en enda människa som var intresserad av själva programmet, eller de vågade väl inte komma in och "störa" vårt seriösa spelande".
Nu ska jag se till att överleva en natt i lägenheten. Pappa stack så jag kommer själv få lyssna till de fina ljud som tvättmaskinen och diskmaskinen fyller rummen med. Låter lite som vågor som spolas upp mot stranden (fast på det dåliga sättet) men vill jag så kan jag ju låtsas att jag är vid havet.
Till något som betytt otroligt mycket!
Det känns alltid väldigt konstigt när jag kollar tillbaka på bilder på jag och shelly och på våra tävlingar vi vart med i. Lite grann känns det som att det inte är jag som är på bilden.
Jag borde kanske ta och släppa det då jag kommit till ett nytt kapitel i livet men jag inte hålla mig ifrån att snegla tillbaka då och då. Jag menar, hästar har ändå varit det som mitt liv cirkulerat kring sedan jag var 2-3 år även om jag skulle säga att de bästa året var de år jag hade shelly.
Känslan som jag har nu är just precis den känsla som jag önskat att jag skulle ha när jag kollar tillbaka - det är att jag gjort något meningsfullt. Något som jag själv valt och tyckte betydde något för mig.
Mina föräldrar har fått stå ut med rätt mycket under de senaste åren. Skjutsa hit, skjutsa dit, ställa upp, betala, peppa och lyssna på en ilsken anneli då saker inte gått som jag velat. De fick ta den hårdaste smällen då jag misslyckat med att prestera inne på banan med shelly och kom ut arg som ett bi.
Min pappa förtjänar titeln (alla ponnypappor/ponnymammor borde förtjäna denna) som världens bästa KBB (Kör Bär och Betala). Han har missat typ en av mina tävlingar och det var den tävling som jag vann mitt andra DM guld. Annars har han (ibland tillsammans med mamma) alltid varit närvarande då jag tävlat. Just begreppet KBB är rätt vanligt ute på tävlingsplatser och då och då för man höra föräldrar säga att deras liv endast består av att vara KBB:are. Tips till blivande föräldrar, vill ni inte ägna era somrar, och vintrar för den delen, med att betala, köra hästsläp och bära och slita så undvik att få ert barn hästintresserad ;)
Kommer aldrig glömma då jag red första elitomgången i sundsvall förra året och stannade på andra hindret. Så fort vi hoppat klart sista hindret travade jag ut med shelly på utebanan. Där stod jag i vårvinter vädret i bara tunn tröja och grät mot shellys hals och bara önskade att de inte valt mig att tävla i laget. Men i den situation tror jag att det bara var bra för man fick smälta intrycket själv och lugna ner sig innan man skulle prata med spencer.
Anna spencer och petra karström är båda två nyckelpersoner och de har båda betytt otroligt mycket då jag vart på tävlingar. De har hjälpt till och peppat en. Vet inte hur många gånger spencer har fått hört på när jag gråtandes försökt förklara vad som känts fel.
När vi for och tävlade åkte man ofta flera från antingen vindeln eller umeå och så bodde man på ungefär samma ställe så att man kunde hänga när man inte tävlade. Ingen familj har vi nog hängt med så mycket på tävling som vi gjort med Bryndahls. När alla andra familjer bodde på ridanläggningen så tog ofta vi och bryndahls in på antingen hotell eller något annat ställe. Det blev rätt många sådana helger då vi bodde helt för oss själva. Isolerade från resten kanske några tyckte men jag trivdes så jävulst bra med det. Påtvingad sammanhållning är inte min grej.
Jag blev ledsen (och jag tror detsamma för mama och papa) när vi under 2011 fick "klara oss själv". Olivia valde att ta föl på madonna plus att hon under 2011 skulle vara för gammal för att tävla.
Hur många timmar har inte vi spenderat i en bil kopplad till en transport med en liten shelly i? Vi har förflyttat oss över hela norrland, "bara" för att få spendera 3 minuter inne på en bana fylld med hinder. För en som inte förstår sig på hästsporten låter det nog sinnessjukt.
allt har varit värt det, känslan är obeskrivlig
You just tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again
Jag längtar till fredag. Dels för att då är torsdagen över och jag gillar inte morgondagens torsdag - öppet hus till klockan nio och vi ska sitta och spela spel typ hela kvällen.
På fredag ska jag bjuda magda på lunch i lägenhetos, sen ska jag och moa fixa och trixa oss i ordning för corona samt att jag ska bjuda henne på middag, även det i lägenheten. Så anneli får ta på sig kockmössan och väcka mina icke existerade matkunskaper till liv och se till att inte bränna upp hela byggnaden.
Men innan jag kan känna att jag förtjänar att gå ut på fredag måste jag fixa ihop något på mitt math project
Bli klar med option 4 + någorlunda klar över vad jag ska göra på min tok essay
Bästa Moo
tallest man on earth
När jag skulle låta pappa lyssna på denna låt för första gången började han gapskratta åt rösten. Jag älskar den. Den är annorlunda och sjukt bra!
"det här är en penna"
Jag ska inte säga som vanligt men dagens laboration på östra funkade inte riktigt som det skulle. Så man kan säga att det var rätt onödigt att transportera sig dit. Fast i och för sig så var det typ det bästa för vi träffade martha (vår gamla svensklärare) under lunchen. Jag frågade henne om oral commentary på svenskan och hur man ska göra eftersom jag känner att göran inte riktigt kan svara på frågor och förklara på ett konsekvent sätt. Martha hade en rätt annan syn på hur man ska göra sin kommentar och jag tror vi alla väljer att lyssna på henne. Vi hjärta martha liksom!
Remember what we used to be
Har tagit tag i mig själv och försökt mig förstå att det är rätt många saker jag ska göra. Är i slutskedet i min så kallade Historia IA bok om Jean Bernadotte. Känner att det jag hittills läst inte ha ett skit med det jag vill skriva. Lite synd kan man ju tycka, men jag får hitta några andra bättre källor att läsa.
I går var jag och mamma förbi på ridklubben. Lena kamensky hade träningar där och vi tog oss en titt på tove och shelly som tränade. Dock kom vi lite sent så vi hann inte se dem hoppa (hehe). Men sen hälsade jag lite på shellan när hon stod uppställd i stallet. Hon fick lite morötter och jag fick pussa lite grann på henne. Folk keep asking me om jag saknar att rida, jag svarar hela tiden nja på den frågan (har blivit så väldigt less så ibland säger jag ett nästan lite surt nej för att slippa djupare förklaring).
Jag saknar tiden med shelly men det känns så fruktansvärt långt bort och jag har hoppat till ett nytt kapitel i livet så jag vill inte riktigt bläddra tillbaka även om jag ibland önskar att jag kunde.
Jag hoppas och önskar att hon kommer ihåg mig för alltid. Jag kommer i alla fall aldrig glömma hur bra vi hade det!
Komplimanger funkar
Letade upp Neil nyss för att lämna över min slutgiltiga guide och rationale. Älskar min fina guide så det kändes lite jobbigt att lämna ifrån sig den (lite töntigt, aa jag vet) men samtidigt var jag lite orolig att han skulle såga den. Han kollade på den och sa "åh vad fin, vad duktig du är" och så fick jag en klapp på axeln. Blev jätteglad att han verkade tycka att den var på riktigt fin. Hoppas verkligen att IB uttrycker samma entusiasm.
GUIDEN ÄR KLAR!
Var och hämtade min guide hos ulla som skrivit ut den i helgen åt mig. Hon fixade så att den blev utskriven på ett lite glansigare och hårdare papper så nu känns den riktigt fin så även om IB skulle såga den vid alla kanter så kommer jag iaf tycka om den. Jag hjärta min guide forever liksom.
Så i morgon ska Neil få den och nu kan även jag ansluta mig till den grupp som skrivit på papperna för våra written task.
A&A
Allt jag kan säga är att gårdagen var jävligt lyckad. Antonia och jag var på topphumör och five levererade.
vi kör för fulla muggar!!
jävla jag
Stör mig på mig själv just nu att jag är så klantig att glömma nycklarna till lägenheten hemma i vindeln. Blev rätt förvånad då jag inte hittade dem i jackfickan eftersom jag var dödssäker på att jag hade med mig dem. Ringde pappa som sa att han lämnat en nyckel inne i lägenheten men det hjälpte inte mig särskilt mycket eftersom jag hade problemet att jag inte tog mig in till den jävla lägenheten. Fick då ringa vaktmästaren som kom efter en halvtimme och låste upp åt mig. Snällt av honom att göra besväret utan att ta betalt.
Ska nu försöka mig på att laga mat sen läsa för att sen ta mig till Antonia. SEN BLIR DET FEMMMMAN FÖR NU ÄR DET FREDAG!!!!
This Friday night do it all again
Det gick bra för barcelona trots att jag inte tittade i går. Fast det var lite nervöst att inte kunna se matchen speciellt då det stod 1-0 till madrid i första halvlek. Jag har sett varje el clasico under de senaste två åren men nu har jag brytit det. Fan!
Jag är iaf supderduper peppad på five i morgon. Kommer få ha lägenheten för mig själv så det kommer bli skönt.
Ändrade planer
Det sket sig med att köpa matchen online. Bestämde mig istället för att ägna tiden till att plugga lite grann. Ska försöka begripa mig på fysikens mysterier. PÅ fredag drar jag och toni på Five. Vi kommer gå under namnet A&A och jag känner mig grymt taggad.
FC barca
I kväll är det el clasico!! Problem nummer 1, jag har inte den tvkanalen, problem nummer 2, den går 22.00 vilket är lite väl sent om man tänkte sig att man skulle våldgästa någon som har kanalen. Tänkbar lösning är att jag kirrar den från nätet men sist jag gjorde det så fucka det upp sig och det blev inte så bra.
"Oj… Ojojoj"
Idrottsgalan
Såg lite grann av idrottgalan i går. Visste att rolf göran begntsson var nominerad till jerringpriset men jag tänkte att ingen (förutom alla hästmänniskor) kommer väl rösta. Men sen fick jag höra att han och marcus hellner var kvar och att de stod mellan dem. Då kände jag att jag var tvungen och kolla hur det går. Gissar att alla förväntade sig att marcus skulle vinna och när man fick höra att vinnaren hade fått kring 44% av alla röster kändes det som att nu är det kört ännu en gång för roffe. Men så vart det inte. Rolf vann!! Han levererade ett rätt skakigt och nervöst tacktal men fy fan vad kul det är att han vann. När han pratade om hur han länge kämpat och kämpat utan att släppa målet i sikte blev man lite tårögd. Är både glad för hans skull men också för ridsportens skull att de får lite mer uppmärksamhet i media.
